Igår när jag jobbade så ringde min son Robert. Hans hund hade börjat valpa och ville absolut att mamma skulle komma, så vad gör man, man åker givetvis dit. en valp var redan född och satt halvvägs ute så den fick jag dra ut. Sen tog det 2 timmar tills nästa valp. Då hann Emelie bjuda på flygande jakob, så jäv...gott. Sen blev det panik ska jag säga. När 3:dje valpen kom så stack det bara ut ett framben och man såg halsen. Den låg med huvudet bakåt böjt över ryggen och ett framben bakåt böjt. (jag har försökt hitta en bild på det på nätet men inte lyckats.) Ialla fall så förstod jag att detta går inte, valpen var ju dubbelvikt kan man säga, huvudet låg ju över ryggen, bakåt och skulle alltså bli tvungen att födas med huvud och bröstkorg samtidigt. My God tänkte jag. Jag måste försöka att trycka tillbaks valpen sa jag till Robert. Sagt och gjort, det gjorde naturligtvis ont på Dixie så hon försökte ju hugga mig. Robert fick trycka ner ner ordentligt och hålla henne medans jag tryckte in valpen så gott det gick och lyckade få i fingret bakom nacken på valpen så pass bra att jag kunde böja fram huvudet. Dixie skrek, Robert var hyperorolig och satt och sa fan fan hela tiden Emelie var helt tyst och slet som ett djur och till slut så kom valpen ut. väldigt slapp först, men efter sugning av luftvägar och massage och slungning så piggnade den till och diade ganska snabbt efter det. Jag var ju övertygad om att den skulle vara död efter den behandlingen för jag tänkte ju bara på tiken när det blir sådan panik. jag har aldrig under mina år som uppfödare varit med om detta, men jag har läst om det. Phu alltså! Det blev iallafall 9 valpar, 5 tikar och 4 hanar och alla mår toppen. Ska gå in och fota dom så jag kan lägga ut en bild. Man är faktiskt stolt att man klarade även denna situationen.
